Hello Australia

Nu jävlar får ni hålla  hatten för här kommer hela historien om Expedition Tomat.

Det började med att vi såg en annons om jobb på internet som verkade helt okej där man skulle plocka körsbärstomater och även kunna bo billigt. Josse ringde och snubben hon snacka med sa att det bara var att komma att registrera sig och sen börja jobba. Chill tänkte vi så vi tog vårt pick & pack  och satte oss på tåget som ledde oss mitt ut i ingenstans, och sen en bra bit till med taxi tills vi verkligen var ute på outbacken. 

Väl  framme fick vi sitta och vänta en stund och vi träffade två andra svenska tjejer som också nappat på att plocka tomater. Vi fyllde i lite papper och sen kom vår kinesengelsktalande chef och körde oss till vårt boende. Det såg fint ut från utsidan men när vi kom in.. jisses! Vi fick vad dom sa var det sämsta rummet  med två våningssängar utan varken fläkt, fönster, kuddar eller lakan. Det fanns en toalett och en dusch som vi skulle dela med ca 20 kineser. På toaletten kan jag tillägga att det inte fanns något papper.. mm fresh! (ja, jag tänker då aldrig åka till Kina iaf!)
Efter en stund blev vi körda till själva odlingarna och vi träffa några fransmän som varit där och plockat ett par dagar. Dom sa att det var helt hemskt och jävligt jobbigt, klenisar tänkte jag.

Så började vi plocka, det kändes faktiskt inte så jobbigt till en början. Men efter en timme eller två märkte vi att backarna vi skulle fylla aldrig verkade bli fulla... Och det blev bara tyngre och tyngre att jobba, man fick gräva sig in i dom jävla buskarna, krypa ner på huk och plocka, släpa på äckelbacken, allt detta i låååångt över 30 gradig värme med solen stekandes. Nån rast eller skugga att gömma sig i hade vi inte heller.
Efter ett tag kom tanken om att dra där i från så fort vi bara kunde. Jag tror vi var helt knäckta både fysiskt och psykiskt  och tankarna om att sätta sig på första bästa plan hem till Sverige var inte långt borta. ..Så när det äntligen kom en snubbe och hämta oss (efter att ha jobbat ihop en lön på max 210 kronor på 7 timmar...) hade vi bestämt oss – vi skulle dra!

Men först en resa tillbaka till huset där vi fick sitta bak på flaket i en himla fart. Han som körde var helt galet arg på oss pga en penna. Ja, en PENNA. Han drog en skön omväg i sanden och var säkert riktigt skadeglad när vi satt där bak och skrek.
Väl i huset igen hann han snacka skit om oss till alla våra huskamrater innan vi kom in och vi kände hur alla verkligen älskade oss där...Så det blev en snabb dusch för att iallafall få bort lite av all smuts man samlat på sig under dagen (vi var SVARTA) och sen samla mod för att gå ut ur huset med all packning medans alla dömmande ögon glodde på oss...

Tanken var att gå till ett annat hus där alla andra europeer bodde för att få adressen och kunna beställa en taxi till tågstationen. Men ingen visste vart dom bodde så vi fick traska vidare där med vår sjukt tunga packning på ryggen mitt i natten. Till slut hitta vi en brevlåda och adress så vi kunde beställa en taxi.
I väntan satte vi oss längs med vägen. Men så började det köra förbi massa bilar och några som vi trodde var vår chef och den andre grinige snubben. Livrädda som vi var sprang vi in och gömde oss bakom buskarna, där var det iallafall bara alla vilda djur vi behövde oroa oss för...
Tiden gick och ingen taxi kom trots att vi ringt 2 taxi bolag hur många gånger som helst. Så där satt vi fyra tjejer och frös och bara hoppades att vi skulle lyckas ta oss därifrån innan dom började åka till jobbet igen och skulle se oss.
Men så cirka tre timmar efter vi rymt kom äntligen en taxi (eller två om jag ska vara exakt, hehe oops)!

Väl inne i Perth igen hade vi ingenstans att ta vägen så vi gick till gamla trogna McDonalds och hängde bland alla partypeople med våra gigantiska backpacks. Efter ett tag kunde vi inte vara där längre och tog flykten till tågstationen istället. Trötta och slitna som vi var fick vi väl nån timmes sömn där iallafall innan vi gick tillbaka till Donken för att kunna hitta ett hostel för nästkommande natt. Lättare sagt än gjort, men till slut fick vi napp på ett ställe och kunde äntligen få en säng att sova i.
Att det sen var bedbugs i sängarna och man fick stora goa bett är en annan historia.

När jag läser igenom vad jag skrivit så låter det så himla mycket bättre än vad det var. För tro mig, det var verkligen en av dom värsta dagarna i mitt liv... Slita som ett jävla djur för inga pengar  alls, rymma & vara livrädd för att bli hittad och sen spendera natten som en hemlös.. Nja, ingen hit!
Fast så här i efterhand så är det hela lite komiskt ändå haha :)

Aja, nu befinner vi oss iallafall i Margaret River på ett sjukt nice hostel med massa goa människor. Det är cirka 500 m till havet plus att det finns pool här. Så halva dagarna letar vi jobb och resten bara steker vi eller myser till solnedgången. På fredag ska vi faktiskt på intervju för att jobba på en hästfarm :D  Livet är rätt gött trots allt.

Och nu känner jag för att hålla ett tacktal till er som faktiskt orkat sig igenom denna extremt långa text. Godnatt, för ni lär ju somna efter maratonläsningen ;)

(Saknar er alla där hemma och det är sjukt att jag faktiskt är hemma om bara 3 månader!)

Här händer det grejer!
I torsdags hängde vi loss högst upp i en megahög skyskrapa här. Rätt ballt när det var mörkt och åskade ute tyckte jag, men min kära respartner var nog mer rädd än imponerad haha ;)
Dagen efter klev vi upp pigga och fräscha (eller?) efter en go utgång och satte oss i en buss för att göra hela Great ocean road. 58 mil längs kusten och jag vet inte riktigt var, med massa fina platser att titta på, bl a Bells beach, the 12 apostels, London bridge och lite random koalor & kängurus. Trodde faktiskt inte att det skulle vara så bra som det var och ville inte åka med från början, men det var ju faktiskt så "amazing" som vår guide sa!

Annars har vi mest glidit runt här i Mellie och träffat lite folk som vi hängde med på östkusten, riktigt nice måste jag säga men sjukt tråkigt när man tänker att vi säkert aldrig kommer ses igen. Helt klart det sämsta med att resa runt. Men men, som en kompensation har jag några heta snickarkillar att kolla på precis utanför vår balkong! Tråkigt för Josefin att missa dom när hon ligger och är bakfull efter BBQn igår, hihiii.

Hörs i Perth!

12 apostlarna

Nånstans längs med Great ocean road

Eureka tower

Mellie!


KODE :D

Nära att jag vaska bloggen där ett tag men nu är jag på bättre tankar!
Har hänt en massa saker sen sist så jag vet inte riktigt vart jag ska börja, mitt i kanske? Familjen Bark har varit här i ett par veckor nu och ärat oss med sin närvaro vilket är mycket trevligt. Dom har allt fått stå ut med mig minst lika mycket som dottern Bark, hehe..
Vi har kalasat en del och hängt loss lite mer i Kings Cross. Träffade en kodebo och två kungälvsbor där helt random sådär bara, inget konstigt aaaallls?! Snacka om att världen är liten. Just det, apropå Kings Cross så fick jag en dag något som jag tror var lite av ett jobberbjudande där haha. Gick själv på stan och nån gubbe kom fram och börja snacka om vad tjejer är kända för att göra där. Men nja, kände mig inte så sugen så att säga ;)

Och när vi ändå är inne på jobb så kan jag berätta att jag har jobbat igen. Så nu behöver ingen ligga sömnlös och orolig för min skull längre, som jag är säker på att ni alla har  gjort ;) Jag och Josefin gjorde för övrigt en väldigt fin entré första jobbdagen när vi kom direkt från krogen till jobbet. Mitt alarm gick av på tåget hem och vi var i stort sett bara hemma och bytte skor innan vi drog till jobbet. Första timmarna var mer än okej men sen blev det lite värre...

Hmm, what else? Jag har fyllt hela 20 bast. Dagen firades i Watson bay på en strand i dryga 40 graders värme, och sen blev jag bjuden på en ytterst fin middag :D Inte helt fel! Något helt crazy har även hänt efter min födelsedag - jag har börjat äta lakrits och dricka (smutta) kaffe. Lite chockad över det hela själv men det är väl sånt som händer när man blir gammal..
 
Japp, där får det vara slut på Sydney historier för nu har vi tagit vårt pick och pack till Melbourne. Bor på ett hostel som är riktigt nice, gammalt och med en lätt risk för att gå vilse. Påminner lite om Gasten på Liseberg när man hör musiken nere vid receptionen haha. Trivs iallafall här bland spårvagnarna men tyvärr finns det inte mycket till jobb här så drar snart vidare till Perth. Tänkte försöka mig på att få ett barjobb eller liknande och samla ihop till en Nya zeeland resa :) Wish me luck!


Vad händer hemma? Melodifestivalen har börjat hörde jag rykten om, guuud så spännande....hehe.

Svettiga kramar :)

Maroubra beach och ett gäng stekiga badvakter med sjukt sexiga mössor



Snygga badbrallor? :D



Haha, tja här är min äckligt töntiga tvilling. ;)